Början av hösten är som ett andra nyår för mig. Pirrigt och jättespännande! Jag är så nyfiken på vad allt det här äventyret kommer att föra med sig! ”Allting är mycket osäkert och det är det som lugnar mig”, skrev Tove Jansson. Friheten och det okända ger utrymme för alla möjligheter och jag kan tillåta mig att lyssna på mitt hjärta och göra medvetna val utgående från mina värderingar och behov.
Min plan för det kommande året innehåller redan nya öppningar, nya möten och utrymme för nya experiment. Det nya är i högsta grad konkret för mig då jag går ”all in” med coaching och konstruktiv kommunikation som verktyg. Jag har gett bort mina jobbnycklar och min arbetstelefon som hör ihop med mitt ordinarie jobb i ledningen på musikinstitutet. Nu är tiden som jag har väntat på.
Förändringen och avskedet river upp en massa känslor, jag säger farväl, åtminstone för en tid framåt, osäkert för hur länge.… Hur kan jag lämna dem och hur ska de klara sig utan mig? Samtidigt vill jag leva som jag lär och ge utrymme för det jag brinner mest av allt för just nu. Jag vill ge den här tiden till mig själv och jag tänker också att jag bidrar till omvärlden genom att vara sann mot mig själv och mina drömmar och behov. Och någon annan gör förstås mitt gamla jobb, någon som också vill ta emot nya spännande utmaningar.
Just nu vill jag bara fördjupa mig i Nonviolent Communication och verkligen leva NVC som vi gjorde på International Intensive Training (IIT) i sommar. NVC eller ”Konstruktiv och empatisk växelverkan” är ett språk för livet och den viktigaste pusselbiten för mig i mitt liv just nu känns det som. Samtidigt är jag verkligen ivrig inför att vässa mina coaching verktyg på tre olika språk och öppna för en större verksamhet inom coaching med nya möten.
Jag är på väg. Jag vill växa till den visa kvinnan som jag har sett som mitt framtidsjag.
Min självbevarelsedrift vaknar då jag drar av plåstret som den trygga månadslönen har fört med sig. Det jag ändå saknar mest på mitt gamla trygga jobb är kontakten med våra fina lärare och alla familjer som jag har mött. Samtidigt vet jag att jag inte är oersättlig där och att de kommer att klara sig hur fint som helst. Jag sörjer över avskedet som jag själv har bäddat för. Allting har sin tid. Det här avskedet har jag också övat mig på redan länge och jag tog den tid jag behövde.
Under sommaren har jag konkret rensat och lagt åt sidan det som jag inte behöver eller gläds åt längre hemma, saker i övre våningens förråd. Det här har förvånansvärt stor inverkan. När jag städar mina garderober och flyttar på skåpen och frigör dammråttorna längst bakom, då kommer det ljus och luft in i mitt hem. Jag känner lättnad och öppenhet för något nytt. Den nya energin flödar. Genom de rena fönstren ser jag ut med nya ögon. Jag har lust att skutta av livsglädje och ler ivrigt inför mina nya kommande äventyr. Jag har tillit.
Att försöka leva mitt sanna och äkta jag är viktigt för mig just nu. Vilket är ditt äventyr? Vad är viktigt för dig och vad förväntar du dig av det kommande året? Är det något som du länge har velat göra men inte gett utrymme för av någon orsak? Vad är aktuellt för dig just nu? Kanske vi möts i ett coaching samtal. Ta kontakt så berättar jag mera!
“Somewhere beyond right and wrong, there is a garden. I will meet you there.” Rumi, 1200-talet